Reflektion - Cristina Skavöy

Cristinas reflektioner kring Storylinearbetet

Vid kursstart hade jag aldrig hört talas om Storyline. Under föreläsningen fick jag en grundläggande förståelse för arbetssättet vilket jag senare fördjupade mig en aning i via www.storyline.se. För att vidare utveckla kunskapen om detta, för mig, nya arbetssätt använde jag Falkenberg och Håkanssons (2004) beskrivningar. I uppstarten av vårt arbete diskuterade vi vilka arbetsområden som kan vara intressant att studera och skapa en storyline kring. Efter flera bra förslag tog vi beslutet att arbeta med något jag inte hade så ingående kunskap kring nämligen Havet. För att påbörja vårt arbete använde vi oss av en tankekarta där vi skev ner alla olika förslag för att sedan fläta samman dessa till en berättelse. Vi valde tidigt att utgå från ett arbete med en barngrupp i åldrarna ett till tre år för att vi ansåg det vara en rolig utmaning. I arbetet har vi antagit hur barn skulle kunna svara på nyckelfrågor och sedan arbetat fram en fiktiv värld utifrån det.

I arbetet med storyline är det barnens tankar, reflektioner och fantasi som styr. Det är en berättelse som specificeras och synliggörs genom tid, plats, karaktärer och händelser. Lärarens roll är att använda nyckelfrågor för att ge barnen möjlighet att fundera och uttrycka sig så att berättelsen följer en röd tråd. Den röda tråden i berättelsen skapar sammanhang för barnen (www.storyline.se). Genom att barnens tankar driver berättelsen ges de möjlighet att se samma händelser utifrån olika perspektiv. Detta leder till att barnen får erfarenhet av ett demokratiskt arbete när alla får samma förutsättningar att komma till tals och delge sina åsikter och tankar för att skapa en gemensam berättelse. Enligt Björklund (2014) är det genom att ge plats för andras åsikter man skapar en demokratisk aspekt av lärandet. Barngruppen får lyssna till varandra och på så vis utveckla sina egna teorier och hypoteser kring bland annat händelserna i berättelsen. Förskolan ska vila på en demokratisk grund (Skolverket, 2016) och detta är en aspekt av social hållbarhet. Genom att lyssna och komma med förslag driver de berättelsen framåt och tillägnar sig således erfarenheter inom social hållbarhet som sedan kan utvecklas till förståelse kring hur viktigt det är att varje individ blir sedd och lyssnad till. Genom att barnen väljer att tillverka kompisar i arbetet bidrar det till att utveckla sociala förmågor.

Något jag tar med mig av detta arbete är hur planeringsschemat underlättade för att synliggöra didaktiska val av oss och även att hålla ordning på vad som krävs för att driva lärandet vidare för barnen. Genom att använda nyckelfrågor ges barnen möjlighet att fritt fundera enligt sina egna förkunskaper och komma fram till en slutsats. Detta anser jag ger barnen en stor möjlighet att driva sitt eget lärande genom sin genuina fantasi. Det har även varit en utveckling för mig att utforska olika former av IKT i detta arbete. I vår storyline har vi använt många olika former; bild, video, QR-koder osv som jag definitivt kommer att använda igen senare. Dessa tror jag kan underlätta förståelsen för de yngre barnen som inte upplevt havet tidigare.

Förskolans läroplan (2016) kräver att en positiv framtidstro genomsyrar hela förskolans verksamhet. För att ge barn möjlighet att utveckla detta handlar det bland annat om att synliggöra möjligheter och omöjligheter i vårt sätt att leva. Enligt Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012) har den svenska förskolan en lång tradition med arbete om miljövårdsfrågor och miljöfostran. Det är alltså inget nytt påhitt att arbeta med denna typ av frågor. Genom vår storyline synliggörs människans påverkan på havet och dess invånare. Axelsson (2014) menar att det är ett allvarligt hot mot klimatet när det föreligger en pessimistisk framtidstro. Att arbeta med en storyline kan ge barn en känslomässig relation till det arbetet handlar om. I vår storyline tänker vi oss att barnen får syn på dels den negativa inverkan människan har på haven idag, men barnen får utrymme att komma med lösningar och testa sina hypoteser via flera olika aktiviteter. Min förhoppning är att detta skapar grundläggande förståelse för ekologisk hållbarhet som sedan kan utvecklas. Detta leder förhoppningsvis fram till en positiv framtidstro där barnen ser sig själva som aktörer för en bättre framtid, miljömässigt.

Arbetet med Bubblis resa har gett mig en positiv syn på arbetssättet. Min reflektion är att det är ett spännande sätt att ge barnen utrymme att påverka sin inlärning samtidigt som det visar respekt för barnens fantasi. Detta sätt att arbeta kommer jag att ta med mig i min framtida yrkesroll som förskollärare. Främst för att jag anser att det ger alla barn möjlighet att delta på sina egna villkor och i enlighet med den egna förmågan. Jag tror även att detta ger barnen ansats för att se hur de egna idéerna påverkar omvärlden samtidigt som det kan bli tydligt att inte alla ageranden ger önskvärt resultat.

Referenslista

Axelsson, S. (2014). Vår tid är nu: tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen. Stockholm: Ordfront.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012).Lärande för hållbar utveckling - är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. I [Elektronisk]. Hämtad 2018-01-04 från http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storylineboken: handbok för lärare. (1. uppl.) Hässelby: Runa.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Storyline hämtad 2018-12-18 från http://www.storyline.se