Mina tankar om vårt arbete med Storyline - Charlotte Danielsson

Att arbeta med Storyline var för mig helt nytt, även om det påminner en hel del om Montessoripedagogiken som jag arbetat med i flera år. Inom pedagogiken finns begreppet "lära genom lek" som syftar till barnets egen drivkraft att lära (Britton,1992). Maria Montessori hävdade att barn har en inneboende motivation att lära och att det är vi vuxna kring barnet som ska ta vara på barnets vetgirighet. Detta blir synligt i storyline-arbetet där barnens drivkraft driver arbetet framåt med stöttande vuxna, kompetenta kamrater och nyckelfrågor. Det finns också en tydlig röd tråd genom arbetet samt att arbetsmiljön är väl förberedd. I storylinearbetet blir det synligt hur oerhört viktig leken är för barns lärande och utveckling. Lustfyllt lärande och lek stimulerar bl.a till inlevelse och fantasi. Barnet kan bearbeta känslor och erfarenheter i den gestaltande och skapande leken (skolverket). Som jag ser det blir gränserna mellan fantasi och verklighet utsuddade i Storylinearbetet eftersom barnen styr. I detta fallet en fisk utan vänner och ett hav som förstörs. Barn besjälar gärna karaktärer i leken och på det sättet utvecklas empati på ett naturligt sätt. Braxell (2010) menar att barnets intresse för något inte kan uppstå om barnet inte känner sig berörd eller har någon känslomässig förbindelse med tex olika figurer, djur osv.
Storyline är inte bara ett arbetssätt utan också ett sätt att förhålla sig till inlärning. Arbetet koncentreras kring en saga/berättelse som skapas tillsammans utifrån de förkunskaper barnen har. Arbetet kan ske i storgrupp, mindre grupper samt enskilt genom att bearbetas och utmanas på olika sätt. (storyline.se) Något som jag alltid brottas med är att jag vill så mycket, men i Storylinearbetet behöver jag ta ett steg tillbaka och ge barnen tid för reflektion och inte tala om för mycket eller ta för givet vad barnen kan eller inte kan. I vårt arbete riktade vi oss mot 1–3- åringar vilket såklart medför att vissa barn har förförståelse och andra nästan inte alls. Björklund (2014) betonar vikten av att låta barn få uttrycka tankar och idéer samt att få utlopp för sin kreativitet. I storylinearbetet om hållbar utveckling finns enorma möjligheter till detta om jag som pedagog verkligen lyssnar på det barnen uttrycker. Ytterligare en utmaning för mig är delaktighet för de yngsta barnen. Karlsson (2014) påpekar att delaktighet kan betyda många saker. I en 1–3-årsgrupp kan delaktighet betyda att alla är närvarande, det måste inte betyda att alla måste vara aktiva dvs göra allt eller vara med på allt. Jag tänker att för de yngsta barnen kan delaktighet vara att titta på när någon annan leker, målar osv.

Enligt förskolans läroplan handlar kunskap inte bara om att lära in fakta. Det handlar om att få förståelse och bli förtrogen med omvärlden. Barn söker kunskap genom lek och utforskande, men också genom samspel. Att titta, prata och reflektera tillsammans med andra. För mig är det detta Storyline handlar om.

I arbetet med hållbar utveckling har det för mig blivit påtagligt hur indoktrinerade barn blir att tex sortera. Sorterar man, ja då är man duktig. Jag tänker på de barn som inte ha skridskor till ishallen, som inte har matsäck till utflykten, som inte har frukt varje dag., det är samma barn vars föräldrar inte sparar returmaterial och åker till åter vinningen för att sortera. Av erfarenhet så vet jag att pedagoger tar för givet att alla vill och kan tex sortera. Att alla bryr sig om miljön. Det jag ville i vårt storylinearbete var att få det lilla barnet att känna att det alltid går att göra något. Detta påpekar också Björklund (2014)) som menar att vi absolut inte får ålägga barn en skyldighet att lösa världens miljöproblem, men däremot få dem att känna sig delaktiga.

Vår blogg gör att vi lätt kan se och följa den röda tråden. Det blir lätt att se hur arbetet fortlöper genom bild och text. Att ta sig tid att dokumentera tycker jag är viktigt eftersom det blir lätt att se hur arbetet fortlöper, delaktighet, eventuella fallgropar osv. Det blir synligt för både barn och pedagoger vad som gjorts och vad som lärts. Vi har löpande använt oss av IKT som ska vara en naturlig del av förskolans verksamhet bla qr-koder som var nytt för mig, samt spelat in videohälsning, sökt efter fakta osv.

Något som visade sig vara väldigt svårt för mig var nyckelfrågor. Att ställa öppna frågor som utvecklar och inte stryper berättelsen, men ändå driver framåt. Jag hoppas att jag får möjligheten att arbeta med detta på en förskola i framtiden och lära och utmana mig själv mer.

Referenslitteratur 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur. 

Braxell, S. (2010). Skapande barn: att arbeta med bild i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag. 

Britton, L. (1994). Lära genom lek: Montessori : [en handbok för föräldrar med barn 2-6 år]. Stockholm: B. Wahlström. 

Karlsson, R. (2014). Demokrati i förskolan: fokus på barns samspel. (1. uppl.) Stockholm: Liber. 

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98. Stockholm: Fritzes. 

Storyline.se Hämtad 2018-01-10 från http:/storyline.se